ffjolla

det finns ju vissa saker man inte vågar berätta för någon alls. undrar varför det är så? egentligen borde man ju vara hur öppen och ärlig som helst, men jag är inte riktigt så. jag vill inte såra någon, och vissa saker kan faktiskt såra någon. men jag vill samtidigt inte känna själv att jag går bakom ryggen på någon. jag vet inte hur ni är men när jag är arg på någon eller tycker någon har gjort fel, då tycker jag det är skönt att få prata med en annan person om det. och det kan ju nästan bli lite grann som att snacka skit? men samtidigt kan jag känna att det inte är det. för jag kan ju lika gärna ha förstorat upp en jätte löjlig grej som bara skulle vara onödigt att dra upp med den person det gäller istället för att prata av min aggression med någon annan? det är nog både och.. det är ju att snacka skit, inget snack om saken. samtidigt som det är onödigt. jamen jag får va så helt enkelt.